Vad är det med Douglas Adams böcker som gör att folk som gillar dem gillar dem så mycket, läser om dem och mer eller mindre lär sig dem utantill? (Det krävs inget pluggande, jag lovar) 
Häromdagen satt jag och två kollegor på lunchen och citerade det ena efter det andra stycket. Kanske inte ordagrannt rätt, men… Det var flera år sedan någon av oss läste dem, och jag lovar att på det där viset fastnar inte ens det jag läste i förra veckan (jag har ett rätt rörigt minne…)
Och, om du inte läst dem. Gör genast!
Jag läste Liftarens guide för tjugo år sedan, har inte läst om den men älskar fortfarande de raderna där Arthur Dent möter mannen som designat Norges fjordar och Arthur säger (någonting i stil med): Är det inte lika bra att jag ger upp och blir galen på en gång.
En användbar fras
Visst är det alla de små ”one-liners” som böckerna vimlar av som fastnar snarare än den, uhm, mer än lovligt röriga handlingen.
Inlägget fick mig faktiskt att minnas betydligt fler händelser från boken. Jag har visserligen ett bra minne, och ord och meningar från böcker fastnar av någon underlig anledning så mycket bättre än musiktexter. Douglas Adams har etsat sig fast, beror kanske på att jag läste boken i en mer formbar ålder (tonåring)?!