Kafka: ”Processen” – ännu en av de där böckerna alla refererar till men ingen egentligen läst (definitionen på en klassiker… )
Lämplig söndagsläsning, om man antingen vill verka litterär (äh…), eller är nyfiken på vad det egentligen är. Det senare stämmer bättre in på mej.
Lustigt nog är ordningen kapitlen i boken ska vara i inte är helt utredd; olika utgåvor har haft lite olika ordning. Överens om vad som är första och sista kapitlet är de iallafall…
Vad ska man tycka då? Intressant att faktiskt ha läst den, sammanfattar nog min åsikt.
Jag påbörjade Processen för många år sedan man lade ned den efter ett par sidor, jag tror inte jag var upplagd för Kafka då, men långt senare läste jag Slottet och den är egentligen inte vidare bra. Lantmätare Ks upplevelser må vara en allegori över samhället, men han beter sig otroligt … ologiskt. Det är många gånger man slås av förbluffning; varför gör han så!? Jag får se om jag tar upp Processen igen, men troligen inte i närtid.
Kafka är en av de roligaste författare jag har läst, även om jag kanske mest är förtjust i hans kortare verk, novellerna. Vissa scener i Processen får mig att tänka på Monty Python, fast bättre.
//JJ