En intressant artikel om Kvalitet och Skräp i litteraturen från Helsingborgs dagblad.
Jag gillar konstaterandet att ”Goda böcker var som grönsaker, dåliga som geléhallon. Liknelsen haltade. Vilken författare satte sig ner för att skriva en jävla kålrot?”
Jag läser gärna ”skräpböcker” också, men inte dåliga böcker. Det finns en viktig skillnad, och artikeln ger en hel del tankar i frågan, även om jag fortfarande inte är helt säker på skillnaden. ”Det märker man väl när man läser dem” är vad jag själv brukar komma fram till.
Hur ser du på det?
Jag tycker ”det märker man väl när man läser dem” beskriver mina tankar om det ganska perfekt.
De böcker kritikerna tycker mest om är det inte ens säkert jag vill läsa över huvudtaget. Beror nog väldigt mkt på individen.