Såg just en filmatisering av Agatha Christies ”Död mans fåfänga”. Det blir lite extra märkligt när dessa brittiska (ja, och belgiska!) mellan/efterkrigsöverklasspersoner utan vidare förklaring ryckts trettio år framåt i tiden – plötsligt har de (jättestora) sladdlösa telefoner och (jättestora) åttitalsfrisyrer.
Vad är det för fel på att antingen försöka hålla historien till ”rätt” tid eller modernisera den helt och hållet?