Bokhyllning

Läste Stephen Kings “Att skriva” i helgen.

Det är en lite lustig kombination av egna minnen från uppväxten (boken har undertiteln “En hantverkares memoarer“), och råd om hur man på bästa sätt skriver och blir publicerad. På sätt och vis samma råd som många andra böcker där författare ger råd till blivande författare (”Läs mycket. Skriv mycket. Undvik adverb.”) men formulerat med en tydligt och personlig liknelse om “författarens verktygslåda”.

Lite lustigt är att King — som jag tänker på som en tegelstensförfattare av bästa/värsta klass — i den här boken talar sig varm för att stryka alla överflödiga ord, att det handlar om att formulera sig så kort och enkelt som möjligt.

Han framhåller Hemingway som förebild, men  riktigt så kärv och kärnfullt kortfattad är väl ända inte den Kingska prosan? Eller minns jag helt fel? Det var trots allt ett bra tag sen jag läste något av honom (som de flesta andra slukade jag Kings tegelstenar under en period, hm, högstadiet ungefär, och sedan har det inte blivit mer).

Nu drabbades jag dock av längtan efter att läsa, eller läsa om,  ett eller annat av denna skräckmästare. Vad rekommenderas?

Fortfarande är ett av de allra populäraste inläggen här på min lilla bokhyllning (räknat i sökträffar) ett från snart ett år sedan, där jag nämner tapeter som ser ut som bokhyllor; efter att man   använt sådana tapeter i ett avsnitt av “Design: Simon och Tomas“. (I senaste avsnittet använde de om jag såg rätt något liknande, eller om det var samma tapeter).

Jag är hemskt ledsen att inte kunna stå till tjänst, men det här är alltså inte en heminredningsblogg; jag kan inte ge tips om bra tapeter, och jag vet inte var man får tag på tapeter som ser ut som bokhyllor eller med bokryggar som mönster.

Om någon annan vet nåt och  kan hjälpa till att tipsa dem som söker sig hit på jakt efter tapeter så är det välkommet!

Dessa säger att de på något sätt har en åsikt motsatt denna.

Och bokbloggarvärlden är lycklig. Måste man välja sida? De säger ju samma sak - “vi tänker göra bra litteratur”.

bokbloggar.nu har fått sällskap av en lista av alla kända och okända (svenska) bloggar som på något sätt har litterär anknytning, uppräknade i bokstavsordning, hos “Litteraturpalatset - din knutpunkt i bokbloggosfären“.

Jag vet inte direkt om det kommer att bli hit jag går för min dagliga fix bokbloggar, bokbloggar.nu har ju  fördelen att den visar nyuppdaterade sidor, men något kan man säkert ha en (semi)alfabetisk länksamling till också.

Varför skriver karl’n  böcker som läsarna inte vill behålla?

Det är väl motsvarigheten till översvämningen av gamla Bra Böckers Bokklubb-böcker som kan drabba loppmarknader och (mindre kräsna) antikvariat, antar jag.

Såhär kan man ju också göra. Det kanske är så vissa “författare” producerar böckerna från början, men ändå… Undrar om nån kommer att titta igenom resultatet innan det går till tryck.

Idag kommer John Lapidus andra roman “De modlösa” ut, på hans egna förlag Lapidus Förlag.

De modlösa (bild: förlaget)

Boken handlar om Erik, som arbetar med svenskt bistånd i Nicaragua, och som har en bakgrund som journalist på Göteborgsposten.

Det här är kanske inte en bok jag normalt skulle kastat mig över, men den är både intressant och lättläst (det går fort att läsa den, det är ett bra driv i språket och berättandet). Man kan känna värmen i det nicaraguanska klimatet (hett, kladdigt, klibbigt, och luftkonditioneringen är en central del av tillvaron) och  se vad som fungerar bra och mindre bra (byråkratin, kackerlackor, magsjukor) i vardagslivet i Nicaragua. Det märks att författaren har egna erfarenheter härifrån — hur man kan försöka få ett bankbesök att dra ut över halva dagen för att banken har svalka, och hur byråkratin sen gör att det tar resten av dagen också.

Som inte så insatt i sydamerikansk politik och hur biståndsrörelser organiseras har jag ibland lite svårt att hålla rätt  på olika organisationer och partier - många förkortningar och inriktningar - och hur dessa förhåller sig till varann. Boken ger ändå en känsla för hur biståndet fungerar och upplevs på plats, bland mottagarna.

Då är det för mej lättare att följa med när den svenska politiken och journalistvärlden får sina kängor, av olika slag, i huvudpersonens tankar och resonemang.

Jag läser boken med stort nöje av miljöbeskrivningen och berättarsättet, kanske mer än för själva handlingen.

(John Lapidus, De Modlösa. Recensionsexemplar från förlaget).

..i Malmö i helgen. Såhär såg det ut i regnet utanför stadsbiblioteket, där bokälskare av olika sorter rotade ibland böckerna. Kaffe fanns också.

Just nu verkar en viss upprördhet råda, bland annat ibland bokbloggarna, över att stadsbiblioteket i Malmö (som om de vore ensamma om detta) gallrar ut böcker. (artikel i Sydsvenskan och bibliotekets förtydligande)

I texten från biblioteket hittar man bland annat “Hittills i år har 6 ton böcker gallrats. Stadsbiblioteket brukar gallra ungefär 10-15 ton årligen” och “Det gallras årligen ungefär lika mycket som det köps in”.

Tänk på det! Tio ton nya härliga olästa böcker! Ett ton nya böcker i månaden!

…namnen Alexandra Coelho Ahndoril och Alexander Ahndoril?

GIssningar nedan!

Jodå, den är fortfarande (eller igen) bra! Pratchett och Gaiman samtidigt, kan det bli annat än bra? (Ärligt talat känns den mest som en Pratchettprodukt, jag vet inte riktigt hur samförfattandet gått till).

Var ju tvungen att kolla, så den inte gått och blivit dålig när jag vände ryggen till. Men nejdå, ingen fara!

Är det bara som jag inbillar mig, eller består hela bokblogg-världen av lärare, litt.vet-studerande och en och annan bibliotekare?

Nån som gör nåt annat?

Avdelningen för Märkliga Prylar presenterar idag:

bok-till-punktskrifts-läsplatta.

Viktig statistik kring hur en bestseller kommer till, från graphjam.com.

Man kan ju diskutera dåliga (”Det var en mörk och stormig natt..”) och bra börjanar (jobbigt ord, det där) länge och väl, men nu kan man kanske snart få veta vad som är en vanlig början, om Lazy orkar genomföra sitt projekt.

Jag är imponerad. (Själv tillämpar jag sorteringsmetoden “kaos”).