Idag kommer John Lapidus andra roman ”De modlösa” ut, på hans egna förlag Lapidus Förlag.
Boken handlar om Erik, som arbetar med svenskt bistånd i Nicaragua, och som har en bakgrund som journalist på Göteborgsposten.
Det här är kanske inte en bok jag normalt skulle kastat mig över, men den är både intressant och lättläst (det går fort att läsa den, det är ett bra driv i språket och berättandet). Man kan känna värmen i det nicaraguanska klimatet (hett, kladdigt, klibbigt, och luftkonditioneringen är en central del av tillvaron) och se vad som fungerar bra och mindre bra (byråkratin, kackerlackor, magsjukor) i vardagslivet i Nicaragua. Det märks att författaren har egna erfarenheter härifrån — hur man kan försöka få ett bankbesök att dra ut över halva dagen för att banken har svalka, och hur byråkratin sen gör att det tar resten av dagen också.
Som inte så insatt i sydamerikansk politik och hur biståndsrörelser organiseras har jag ibland lite svårt att hålla rätt på olika organisationer och partier – många förkortningar och inriktningar – och hur dessa förhåller sig till varann. Boken ger ändå en känsla för hur biståndet fungerar och upplevs på plats, bland mottagarna.
Då är det för mej lättare att följa med när den svenska politiken och journalistvärlden får sina kängor, av olika slag, i huvudpersonens tankar och resonemang.
Jag läser boken med stort nöje av miljöbeskrivningen och berättarsättet, kanske mer än för själva handlingen.
(John Lapidus, De Modlösa. Recensionsexemplar från förlaget).

Pingback: Litteraturpalatset » De modlösa – John Lapidus
Pingback: De modlösa – John Lapidus | wester.me