Läste Stephen Kings ”Att skriva” i helgen.
Det är en lite lustig kombination av egna minnen från uppväxten (boken har undertiteln ”En hantverkares memoarer”), och råd om hur man på bästa sätt skriver och blir publicerad. På sätt och vis samma råd som många andra böcker där författare ger råd till blivande författare (”Läs mycket. Skriv mycket. Undvik adverb.”) men formulerat med en tydligt och personlig liknelse om ”författarens verktygslåda”.
Lite lustigt är att King — som jag tänker på som en tegelstensförfattare av bästa/värsta klass — i den här boken talar sig varm för att stryka alla överflödiga ord, att det handlar om att formulera sig så kort och enkelt som möjligt.
Han framhåller Hemingway som förebild, men riktigt så kärv och kärnfullt kortfattad är väl ända inte den Kingska prosan? Eller minns jag helt fel? 
Det var trots allt ett bra tag sen jag läste något av honom (som de flesta andra slukade jag Kings tegelstenar under en period, hm, högstadiet ungefär, och sedan har det inte blivit mer).
Nu drabbades jag dock av längtan efter att läsa, eller läsa om, ett eller annat av denna skräckmästare. Vad rekommenderas?
Carrie, Varsel, Pestens tid, Staden som försvann, Det, Benrangel, Christine, Maratonmarschen (som Richard Bachman), Talismanen (tillsammans med Peter Straub), Sömnlös, Signal och novellsamlingen Den förskräckliga apan.
Dessa 12 tycker jag är ”klassikerna” i Kings produktion; böcker som man absolut bör läsa om man ska läsa King.
Maratonmarschen, absolut. Jag kan fortfarande känna skavsåren.
Och Sommardåd (den som ligger till grund för filmen Stand by me). Något av det allra bästa han skrivit (men jag ska erkänna att jag inte är så uppdaterad efter 1988; det här är den enda King som jag läst som vuxen, men då många gånger).
Som 13-åring var jag väldigt förtjust i både Cujo, Jurtjyrkogården och Död Zon. Särskilt Död Zon.
Jag har aldrig läst något skönlitterärt av King men däremot Att skriva. Tycker jättemycket om denna bok! Väldigt personlig och inspirerande..