Jomen kolla, en bok om Säkerhet På Bibliotek.
Har inte slagit mig att säkerhet på just bibliotek skulle vara så annorlunda än säkerhet i andra yrken där man möter massa folk, men här har vi en säkerhetsexpert med inriktning på biblioteksmiljöer och dithörande problem.
”Always remember that it’s all about communication, rather than confrontation, with the patron.”
Tja, det gäller väl det normala bibiloteksarbetet också, såvitt jag förstår? 
Det verkar gå en andra våg av recensioner av den där potatisskalspajsällskapsboken genom bokbloggarvärlden. Varför just nu, undrar man…
GP Teknik&Trender skriver om böcker till iPhone.
Varför göra allting så krångligt?
Om böcker fungerade såhär skulle det inte finnas nån som orkade läsa, men eftersom det inte är böcker utan ”appar” så verkar användarna stå ut.
Dyra, svåranvända, låsta, oflexibla, litet utbud, och koppling till facebook. Bara några av felen på ”framtidens böcker”. Alla de här kommer förhoppningsvis att lösas, för det är ju inte alls omöjligt, om det bara finns någon som vill ha det bättre. Men det verkar gå långsammare än vad det kommer nya läsplatteversioner och nya filformat för ”böcker”.
Diskussionen ”Varför eller varför inte är du anonym på din blogg?” dök upp bland bokbloggarna (här hos bokbabbel, och vixxtoria kommenterar även här).
Men, när folk nu kallar sig själva olika saker (från sitt sanna, förlåt, riktiga, namn och till, öh, nåt helt annat), så undrar jag också nyfiket: Ni som inte kallar er blogg samma sak som er själva, var kommer bloggens namn ifrån? Varför heter den som den gör?
Själv svarar jag i högerspalten.
Var inne i den lokala inkarnationen av sfbok.se idag, och konstaterade att just nu är det Zombier som Gäller. Massor av dom. Inte bara gamla b-skräckfilmer, utan böcker, kalendrar, tröjor, spel, …
Vad är grejen?
(Jaja, stolthet och fördom och zombies, med det finns fler. Många fler. Och de verkar bara bli fler hela tiden….)
Det är inte bra om barnböcker är för realistiska, och det är inte bra om de innehåller tex magi ”för det finns ju inte i verkligheten”. Uh!?
Bokhyllning tackar Calliope för ett fantastiskt fynd: bloggen Awful Library Books – ett par amerikanska bibliotekarier som visar upp de mest udda fynden ur sina (och andras) bibliotek. De konstigaste böckerna verkar ha publicerats på 70-talet.
Ibland kanske inte gallring är så dumt ändå…
Såhär lånar du en bok:
1. Ta med ditt lånekort.
2. Gå till biblioteket.
3. Hitta en eller flera böcker du vill låna.
4. Låna dessa, med hjälp av personalen eller vid en utlåningsautomat.
Klart! Gå hem och läs!
Såhär lånar man en bok till sin läsplatta…
(Varning för ord som drm-skydd, digitala vattenstämplar, adobe-id, auktorisering, format, Adobe Digital Editions, dokumentmapp, usb-sladd, internminne, sifferknapp, dialogruta, eller frasen ”om det blir nåt fel, så att inte låneboken försvinner som den ska”(!?)).
Kalla mig bakåtsträvande, men jag tycker de elektroniska böckerna verkar ha lite att jobba på när det gäller användarvänlighet och begriplighet.
(Och på torsdag börjar den. Kanske skulle kika lite i katalogerna. Eller så struntar jag i det och hoppas snubbla över nåt kul ändå. Gärna märkliga fackböcker eller bildverk som i vanliga fall är …hm… mindre prisvärda.)
Läste i Göteborgsposten att rean fortfarande går bra, men julhandeln är ekonomiskt viktigare för bokhandlarna. Men som de säger, ”Det är en bokfest. ” Och bara det kan ju vara en anledning att fortsätta.
Dessutom verkar det som om oskicket med ”reaupplagor” är på utgående, det är verkligen riktig förlagslagerrensning igen. Det gillar vi.
På filmfestivalen i Göteborg häromveckan såg jag bland annat filmen med det kortaste namnet hittills: ”1”. Filmen bygger på en novell av Stanislaw Lem, och i filmen har alla böcker i en bokhandel plötsligt bytts ut mot en enda bok, som heter ”1″ och innehåller sanningen om allt. Sen börjar en undersökning om hur detta gått till och varför. Snyggt gjord, men rätt obegriplig och svåratt följa (särskilt tidigt på morgonen efter en vecka med för mycket film
Jag blev iallfall nyfiken på novellen den bygger på, och har nu (tack, Moa! ) skaffat och läst den.
Man får väl säga att filmen innehåller mycket mer av handling än boken i det här fallet. Novellen saknade nämligen helt handling och var ”bara” en beskriving av denna bok, ”One Human Minute”, som beskrivs som en slags Statistisk Årsbok på steroider, med uppgifter om (så gott som) allting i mänskligheten, uttryckt per minut. Så många föds, så många dör…
Jag kan förstå att novellen som den är är omöjlig att göra film av, den innehåller som sagt varken personer eller handling. Bra är den däremot, och har fastnat i huvet på mej. (Fast så är jag ju den där sorten som lätt fastnar i Guinness rekordbok, eller för all del Statistisk Årsbok
…gillas inte av alla, tydligen.
Upprörda känslor när ICA väljer att tjuvstarta sin variant av bokrea dagen innan det ”oficiella” datumet. Men alla har väl ändå förbeställt reaböckerna på sedan länge? Och, för oss som gillar att drälla (och knuffas) omkring i bokhandlar och hitta oväntade fynd, Ica Maxi är väl ändå inte den största och bästa bokaffären?
Vad tror vi om dessa böcker, kan det bli en försäljningsframgång kanske?
Tyckte den här var kul…Magnus på piruett har gjort upp ett Objektivt diagram över Skivvärldens braighet.
Om jag läser kurvan rätt så blir böcker lite bättre om det är häxor med i dem…
Själv är jag glatt överraskad över att de fortfarande håller en hög och hyggligt jämn kvalitet efter sådär 30-några stycken, och trots att temat för den senaste var fotboll.
Lösning: en Utredning.
Om bestsellerismens utbredning, värnande av upphovsrätt på nätet, populariserad bokutgivning (vilket antagligen ska läsas som ”ökad utgivning av populärlitteratur”), och hotet från internetbokhandlarna.
