Bokhyllning

Såg just en filmatisering av Agatha Christies “Död mans fåfänga“. Det blir lite extra märkligt när dessa brittiska (ja, och belgiska!) mellan/efterkrigsöverklasspersoner utan vidare förklaring ryckts trettio år framåt i tiden - plötsligt har de  (jättestora) sladdlösa telefoner och (jättestora) åttitalsfrisyrer.

Vad är det för fel på att antingen försöka hålla historien till “rätt” tid eller modernisera den helt och hållet?

Minisemester; med tåg och hängmattor och andra lässvänliga platser. Fast på tåget blev det mer tittat ut på landskapet som glider fram än läst, och i hängmattan blev det mer tittat på molnen som glider fram än läst. Heh.

I helgen har jag iallafall läst om “Mörkögda augustinatt“. En Äkta Hederlig Riktig deckare, med Karta Över Platsen För Brottets Begående,  en begränsad skara huvudpersoner varav i stort sett samtliga haft Motiv och Medel, diverse Alibin och klockslag hit och dit, Ovanliga Gifter, och annat som kan önskas av en Riktig Deckare.

Inga försupna kriminalare med äktenskapsproblem.

Läste det här, och blev påmind om att det finns en hel del av vår (ursäkta, Läckberg & co) svenska deckardrottning Maria Lang som vore värt att läsa om igen, sommartid är deckartid.  En  sammanfattning (spoilervarning!) och lista över dem kan man hitta här. Undviker dock gärna de sista…

Alltså, inget ont om Stieg Larsson, men nu måste jag nog fråga som de coola bloggarna, “Vad är grejen?”.

Bokus försäljningtopplista just nu, platserna 1 och 3: Stieg Larsson: Män som hatar kvinnor. Plats 2: Stieg Larsson: Luftslottet som sprängdes. Och slutligen, plats 4 och 5: Stieg Larsson: Flickan som lekte med elden.

Nu får jag nog snart ta och läsa nån av dem…

Av bibliotektekniska skäl tvingades jag göra ett avbrott mellan del 1 och del 2 av Collins “Månstenen“, så då passade jag på att läsa Poes “Morden på Rue Morgue” - “den första detektivhistorien” (nå, det kan säkert diskuteras länge och väl).

Egentligen bara en novell, men i det här fallen en liten nätt bok på ca 50 sidor (och hårda bibliotekspärmar! )

Ett slutna-rummet-mysterium, en skarpögd iakttagande huvudperson, och en imponerad berättare.