One human minute
På filmfestivalen i Göteborg häromveckan såg jag bland annat filmen med det kortaste namnet hittills: “1“. Filmen bygger på en novell av Stanislaw Lem, och i filmen har alla böcker i en bokhandel plötsligt bytts ut mot en enda bok, som heter “1″ och innehåller sanningen om allt. Sen börjar en undersökning om hur detta gått till och varför. Snyggt gjord, men rätt obegriplig och svåratt följa (särskilt tidigt på morgonen efter en vecka med för mycket film 
Jag blev iallfall nyfiken på novellen den bygger på, och har nu (tack, Moa! ) skaffat och läst den.
Man får väl säga att filmen innehåller mycket mer av handling än boken i det här fallet. Novellen saknade nämligen helt handling och var “bara” en beskriving av denna bok, “One Human Minute”, som beskrivs som en slags Statistisk Årsbok på steroider, med uppgifter om (så gott som) allting i mänskligheten, uttryckt per minut. Så många föds, så många dör…
Jag kan förstå att novellen som den är är omöjlig att göra film av, den innehåller som sagt varken personer eller handling. Bra är den däremot, och har fastnat i huvet på mej. (Fast så är jag ju den där sorten som lätt fastnar i Guinness rekordbok, eller för all del Statistisk Årsbok